Var håller julkänslan hus?

stjarnor-1stjarnor-2

Den första December och julen är på riktigt snart här! Idag har jag pyntat lite. Jag har lyssnat lite på julmusik. Jag har läst julkalendrar i olika bloggar. Jag har druckit glögg. Ja, jag gjort allt detdär juligt mysiga som jag gillar massor. Eller egentligen bara försökt göra, för på något sätt har inte dendär härliga känslan infunnit sig som jag brukar ha nu veckorna inför julen. Känslan då det enda man vill syssla med är att mysa/pyssla/dekorera/baka och pyssla lite till medan man lyssnar på julmusik och dricker glögg. Julmänniskor med stort J förstår nog känslan jag talar om.

Jag är själv förvånad och kan ärligt inte riktig förklara varför det är så i år. Kanske jag bara fått en släng av en mild variant av inredningströttma i form av julinredningströttma? Jag är inte orolig, tror definitivt att känslan ännu når mig i något skede, jag är bara förvånad, för nu vågar jag ju faktist erkänna att jag en varm dag i augusti faktist gläntade på juldekorationslådan och önskade att tiden plötsligt hade hoppat framåt till första advent. Men nu när det är tillåtet att vara hur Crazy Christmas Woman som helst känns det mest som om dekorationerna gott får vila i lådan ett tag till.


Tänään on joulukuun ensimmäinen mikä tarkoittaa että joulu on oikeasti jo pian ovella! Olen koristellut vähän. Olen kuunnellut joulumusiikkia. Olen lukenut eri blogien joulukalentereita. Olen juonut glögiä. Eli olen tehnyt kaikenlaisia ihanan jouluisia juttuja joita rakastan. Tai oikeastaan olen vain yrittänyt tehdä, koska jotenkin se ihana tunne joka yleensä valtaa minut ennen joulua on suurilta osin kadoksissa. Se ihana tunne kun koko ajan vain haluaisi askarrella, koristella, leipoa ja askarella hieman lisää samalla kuunnellen joulumusiikkia ja juoden glögiä. Oikeat jouluihmiset kyllä tietävät mistä tunteesta puhun. Olen yllättynyt itsekin, ja rehellisesti en voi oikeastaan ymmärtää miksi tunne on tänä vuonna kadoksissa. Ehkä poden jonkinlaista sisustusähkyä joulusisustusähkyn muodossa? En ole huolissani, koska oletan tunteen tavoittavan minut jossain vaiheessa. Olen vain yllättynyt, koska nyt uskallan jo myöntää että kuumana päivänä elokuussa kurkkasin jo joulukoristelaatikkoon ja salaa  hetken toivoin että olisi jo joulukuu. Mutta nyt taas kun on enemmän kuin ok olla se Crazy Christmas Lady minusta tuntuu että joulukoristeet hyvin voivat uinua laatikossaan vielä jonkin aikaa.

På hemmakontoret

ljus-1

Första arbetsdagen för mig efter vår semester. Jag fick ta en lugn start och sitta på hemmakontoret idag. Göra bort pappersarbete och planera lite inför kommande projekt. Äta ett par fina fladdermuspepparkakor som flickorna bakade igår och fylla i en ny To Do lista på en blank sida. Jag hör till de gammalmodiga som föredrar penna och papper framom datorn då jag funderar och skissar upp.

Dethär att ha dagar då jag sitter hemma och jobbar är superskönt och det ger mig massor med energi och nya idéer, men det har tagit en lång tid för mig att inse och acceptera att det faktist också räknas som jobb och att det är helt okej att jag för barnen till skola, förskola och dagis för att sedan komma hem igen, byta om till mjukisbyxor och yllesockor, koka en stor mugg kaffe och börjar jobba. Det jag försöker säga är väl att jag äntligen insett att mina behov faktist på riktigt är lika mycket värda som andras behov och att det är mer än okej att lyssna på sig själv och sätta sina egna behov först emellanåt. Genom att välja exakt det sättet att jobba och leva på som känns bäst för en själv. Självklarheter för de flesta, men inte för mig.

Tänään oli minun ensimmäinen loman jälkeinen työpäivä. Onneksi vuorossa oli rauhallinen ja hiljainen kotikonttoripäivä. Tein paperitöitä ja valmistelin tulevia projekteja. Söin tyttöjen eilen leipomia lepakkopipareita ja aloitin uuden to do listan tyhjälle paperille. Kuulun niihin, jotka mieluummin valitsevat vanhanaikaisesti kynän ja paperia kuin tietokoneen kun on tarkoitus suunnitella ja luonnostella.

 

Skogskärlek.

wp-9100

Jag har lärt mig ett nytt japanskt uttryck, shinrin-yoku, som betyder typ att bada i skog och handlar om hur skogen har en positiv inverkan på hälsan. Det skall jag sätta in mig bättre  i, för det är något jag tror starkt på.

wp-9083 wp-9097

Bilderna tog jag för nån vecka sedan i Noux då maken och jag var på vandringsdejt utan barnen och kunde således gå både längre och snabbare i vår takt. Vissa föredrar dejter med bubbeldryck och jordgubbar medan andra föredrar dejter med svett och dyngsura strumpor.  På lördag är det dags igen. Då får barnen leka med sina kompisar i ett par timmar och vi styr kosan mot skogen i Luk för att beundra ruskan.

P.s. Jag har absolut inget emot bubbeldryck och jordgubbar. Balans, ni vet.


Olen oppinut uuden japanilainen ilmaisun, Shinrin-Yoku, eli metsäkylpemisen, joka käsittelee metsän positiivista vaikutusta ihmisen terveyteen. Tähän haluan perehtyä syvemmin koska uskon vahvasti siihen itse.

Kuvat otin Nuuksiossa joku viikko sitten kun olimme mieheni kanssa vaeltamassa ilman lapsia. Jotkut suosivat deiteillä kuplivaa juomaa ja mansikoita kun taas toiset näköjään suosivat hikeä ja likomärkiä sukkia. Nyt lauantaina lapset saavat mennä kavereiden luokse leikkimään pariksi tunniksi ja me suuntaamme taas metsään. Tällä kertaa taidamme päätyä Luukkiin.

P.s. Minulla ei todellakaan ole mitään kuplivaa juomaa ja mansikoita vastaan. Tasapainoa elämään, tiedättehän.

Tacksamheten och tavlan.

wp-9674wp-9659 wp-9676wp-9662 wp-9667 wp-9670

Idag är ännu en dag då jag känner djup tacksamhet är över mitt liv just nu: vi har det bra. Vi är en familj med tre barn som gillar sin skola, förskola och dagis samt två vuxna som storgillar sina respektive jobb. Vår vardag fungerar helt enkelt.

Men också små detaljer gör mig lycklig: att vi fick upp tavlan som svärmor målat, att det även idag blev en solig höstdag, att jag fick ha en lugn kaffestund helt för mig själv och att det blev ännu en sista stor blombukett från egen gård.

Jag brukar dagligen ägna en tanke åt allt som är bra i mitt liv. Jag tar inget för givet.


Tänään on taas päivä, jolloin tunnen syvää kiitollisuutta elämääni kohtaan juuri nyt: meillä on kaikki hyvin. Perheen kolme lasta viihtyvät koulussa, esikoulussa ja päiväkodissa, sekä aikuiset nauttivat suuresti työpäivistään. Arki yksinkertaisesti toimii.

Myös pienet yksityiskohdat tekevät minut onnelliseksi: saimme ripustettua anopin maalaaman taulun seinälle, tänäänkin oli aurinkoinen syyspäivä, sain nauttia kiireettömän hiljaisen kahvitauon ihan itsekseni, ja sain kerättyä takapihalta vielä yhden ison kukkakimpun.

Suon päivittäin ajatuksen kaikelle mikä on hyvää elämässäni juuri nyt. En pidä mitään itsestään selvänä.

Nystart och nytt namn, men samma gamla jag.

wp-9104

Idag känns som en bra dag att gräva upp min blogg ur naftalin och återuppta min kära hobby som jag haft på paus under tre månader. Jag fortsätter på ungefär samma sätt, men med nytt namn. Det kändes naturligt att byta namn då jag väl äntligen accepterat att tiden som mammabloggare är förbi i och med att barnen nu är större (vår baby fyller ju faktist fem (!) till näst), men klart att familjen kommer att finnas med på ett hörn även framöver. Det kommer alltså att bli mindre barnsnack och mera fokus på vardagens vackra ting, inredning och organisering. Lite jobbprojekt nu som då och kanske lite tankar kring att vara småföretagare samt lite tankar kring lycka och välmående. Allt sånt som hör till i mitt liv just nu.

Tavlan på den översta bilden hör till en serie tavlor som min svärmor målat åt mig för att användas i stylinguppdrag. Efter satt bilden har tagits har tavlan faktist flyttat till  vardagsrummet  i en tvåa som jag möblerat och stylat inför försäljning.

wp-9110wp-9112
Blombuketten plockade jag däremot från vår egen trädgård och lite stolt erkänner jag faktist att jag är. Jag har jobbat med vår trädgård nu i ett par år och jag har nu lyckats skapa en liten trädgård åt oss som är både lättskött och som hela tiden har något som blommar ända från maj till oktober. Lite vemodigt känns det nu när säsongen börjar vara över och dethär antagligen var den sista stora blombuketten man kunde plocka i trädgården i år. Men det kommer nya år.

Nåja, men med detta svammel säger jag välkommen med igen!


Tänään on hyvä päivä kaivaa blogi naftaliinista, ja jatkaa rakasta harrastustani josta pidin taukoa kolme kuukautta. Blogi jatkuu samalla tavalla, mutta uudella nimellä. Nimen vaihto tuntui luonnolliselta kun kai lopulta olen hyväksynyt että aikani äitibloggaajana on ohi, kun lapset ovat kasvaneet (meidän vauvahan täyttää seuraavaksi viisi (!) vuotta). Joten blogissa keskitytään nyt vähemmän lapsijuttuihin ja enemmän kauniiseen arkeen, sisustukseen ja järkkäilyyn. Varmasti näytän välillä joitain työjuttuja, ja ehkä kirjoittelen vähän ajatuksia yrittäjyydestä, onnesta ja hyvinvoinnista.  Asioista, jotka kuuluvat elämääni juuri nyt.

Ylimmän kuvan maalaus kuuluu sarjaan maalauksia, jonka anoppini maalasi minulle stailauksia varten. Tämän kuvan oton jälkeen taulu siirtyikin yhteen kaksioon jonka olen kalustanut myyntiä varten.

Kukkakimpun poimin omasta puutarhastamme ja myönnän avoimesti olevani ylpeä itsestäni. Olen parina kesänä tehnyt aika lailla töitä puutarhassamme ja olen onnistunut luomaan meille puutarhan joka on helppohoitoinen ja jossa yksi tai useampi laji aina kukkii toukokuusta lokakuuhun. Hieman surumielisenä totesin tänään että kausi alkaa olla lopuillaan tältä vuodelta. Onneksi kesä tulee aina uudestaan. 

Eli tervetuloa mukaan!


Inlägget som raderades.

20160524_allium-2Jag höll just på att skriva ett långt och personligt inlägg om hur jag känner att jag inte helt enkelt har råd att leva för sen när det blir veckoslut/semester/whatsoever. För sen kanske inte kommer. Jag strävar istället efter att leva för fullt vareviga dag och känner att jag långt också lyckats med det. Inlägget raderades dock nånstans på vägen och kanske lika bra det.

20160524_allium-1Jag har tänkt en del idag. Det började med att Jonna skrev en kommentar att hon börjat blogga igen. På sin blogg skriver hon att hon drabbats av cancer och länkar till sin andra blogg som berättar om resan. Jag hoppas många går in och läser och reflekterar lite över sina egna liv och sina prioriteringar.

Den blå svanen.

20160523_svanen-4

Jag blev ju färdig Inredare och Home Staging konsult (som det så fint heter i Sverige) för en tid sedan och då ville jag belöna mig själv för att lilla jag faktist vågade ta steget ut och bryta upp från en trygg fast arbetsplats för att göra något helt annat. Jag tycker att vi alltför sällan belönar oss själva med något då vi gjort något bra eller uppnått något mål. Jag tycker att vi mer kunde bara stanna upp en stund och klappa oss själva på axeln och säga ”bra gjort!” och sedan belöna oss med något. Belöningen i sig behöver inte vara annat än en kopp kaffe eller te, men den skall avnjutas med stolthet!

Jag ville egentligen belöna mig själv med en Svanen stol av Fritz Hansen, men där sätter nog plånboken stopp nu och för alltid. Jag kontaktade istället  Emmelie på Emme.ax och undrade om hon kunde måla av stolen åt mig (hon har ju tidigare målat tavlan om vår familj). Det kunde hon. Jag ville att tavlan skulle vara liten och mörk och ha midnattsblå nyanser, för att reflektera över vad som känts inredningsväg ”in” just denna vår.

20160523_svanen-5 20160523_svanen-6 20160523_svanen-720160523_svanen-3

Jag är supernöjd. Det spännande med alla de midnattsblå nyanserna i tavlan är att de varierar förvånansvärt mycket beroende på vilket ljus som kommer på tavlan. Här har jag den i vårt sovrum som vätter mot väster och således kommer kvällssolen starkt in genom de stora fönstren.

Tavlan passar riktigt bra in i sovrummet, där den bor just nu, men den passar lika bra in i så gott som i alla andra rum hos oss också. Det är lite kärnan i min inredningsfilosofi: att allt i hemmet egentligen skall passa ihop med allt, för att man lätt skall kunna göra små förändringar i hemmet då man blir variationssugen, utan att behöva införa något nytt.

Den riktiga Svanen stolen tänkte jag sitta mig ner i och njuta en stund i om ett par veckor vid Illums Bolighus i Köpenhamn. Inte illa det heller.


Uusi ihana taulu Svanen tuolista jonka on maalannut lahjakas Emmelie Svanfelt. 

Muminmamman.


muminmammanTack för era fina kommentarer till mitt bloggidentitetskrisande! Man kan väl åtminstone säga att livet måste vara ganska okej och någorlunda i balans om man har råd att sätta energi på att angsta över något så bagatelliskt som sitt bloggnamn? Antagligen byter jag namn på bloggen, men det är hoppeligen inte namnet som gör en blogg, utan dess innehåll!?

Så det lär bli en hel del finheter,  inredning, organisering och flum runtomkring det och allt möjligt annat i fortsättningen också. Inte kanske så mycket spysjukor, vaccininlägg eller analyser på barns sovande eller ickesovande. Den delen av livet orkar jag inte längre dokumentera här.

Jag hittade ett fantastiskt citat och naturligtvis är det den riktiga muminmamman som säger det:

”Jag vet att vad som helst kan hända närsomhelst. Därför är jag helt lugn.”

Att leva betyder att man måste hitta ro även i kaoset. Att inte bli modfälld då oförutsägbara saker sker och allt man planerat rasar ihop eller skjuts upp. Jag har bestämt mig för att försöka bli mer som den riktiga muminmamman och sträva efter att vara just så lugn. Heja muminmamman!

 

 

Bloggidentitetskrisen.

20160425-1Vad ska man göra då man drabbats av nån slags bloggidentitetskris? Det är inte frågan om nånslags egentlig bloggtorka eller brist på idéer jag skulle vilja skriva om, utan mera att Muminmamman Maria inte längre känns som mig och det på något löjligt vis hindrar mig från att skriva. Muminmamman Maria känns mera som den version av mig som jag var för ett par år sedan då mitt liv såg lite annorlunda ut med mycket fokus på tre småttingar. Livet då var varken sämre eller bättre utan bara annorlunda från nu.
20160425-320160425-2Kanske det bara är bäst att ta det lite lugnt och låta allt mogna i knoppen en stund till. Fundera om lösningen skulle vara att bara byta namn på bloggen? Att begrava Muminmammann Maria och helt enkelt gå vidare med den bloggidentitet som känns mer som mig i dagsläget?

Hej bloggen! Hej våren! Hej livet som företagare!

IMG_8313_Fotor

Hej!

Påskmåndag känns som en bra dag att börja uppdatera denna stackars lilla blogg igen. Denna påskmåndag var också dagen då vi definitivt sade farväl till vintern:

  • idag har precis all snö har äntligen smultit från vår gård och den längsta Alliumstjälken mäter redan 9 cm (jag mätte)!
  • idag är alla vinterkläder tvättade och bortplockade. Farväl Kuomas, vi ses väl i november igen!
  • idag var vi på årets första cykeltur utan vantar på händerna. Ingen frös.
  • idag har Laura och jag fått ett par fräknar.

Så nu säger jag hej till bloggen, hej till våren och hej till livet som företagare på riktigt! Jag har fått mina inredningsstudier klara och är nu mycket nyfiken på vad (arbets)livet för med sig från och med nu.

 

Tumishelgen.

IMG_7227_Fotor800

Så blev det Februari. Långvik bjöd på vackra vyer och färgsättningar i helgen.

IMG_7229_Fotor_Fotor_Collage

Helgen på Långvik var just så lyckad som jag förväntat mig. Fast vi båda konstaterade efteråt att det bästa var inte själva hotellet eller spat. Eller champagnen eller skumgodisgrillningen vid den öppna spisen. Det var inte heller den supergods middagen eller hotellfrukosten eller bara chansen att få diskutera ostört i lugn och ro i vuxet sällskap. Det bästa var att få göra lite (aktiva) saker tillsammans utan barn och i eget tempo: att skida, att simma och att promenera. Vi kan ju faktist äta lyxig middag hemma också och har ofta långa ostörda samtal då barnen lagt sig. Vi har en öppen spis som man kan grilla skumgodis i och vi får ju faktist sova länge på morgonen också nu som då. Men att sporta tillsammans utan barnen kan vi inte göra i vår vardag, och det har jag nog saknat ända sedan vi blev föräldrar.

Det talas ofta om hotellsängar och hur stora och mjuka dynorna är och hur härligt det är att krypa under de fluffiga täckena. Absolut är det det, men än en gång konstaterade jag att nehej, vi har faktist bättre täcken och kuddar hemma! Dock inte lika fint strukna lakan.  En av de bästa investeringarna vi gjort för oss själva, precis som jag skrev då vi skaffade täckena för snart fyra år sedan! 

—————-

Parasta kylpyläviikonlopussamme oli yhdessä tekeminen omassa tahdissa ilman lapsia: laskettelu, uiminen ja  kävely. Muu oli bonusta. 

Två dygn.

IMG_5719_Fotor

Jag hade tänkt att vi skulle ha ett riktigt skönt höstlov tillsammans hela familjen. Istället blev det två dygn av ljuvlig tystnad och ensamhet för mig i Esbo, medan resten firar höstlov i Österbotten. Mitt mål med mina två ensamma dygn hemma är att komma ikapp. Ikapp med studier, sömn och inte minst alla tankar som snurrar på. Tänk att man är halvvägs till 70 och inte ännu heller lärt sig att inse att det är faktist helt okej att prioritera sig själv ibland? Tur att jag lever ihop med en som förstår mig ibland bättre än jag själv, och som inser när det är dags att packa in flickorna i bilen och låta mig vara ensam och ladda batterierna.

Så istället för en helg med utflykter till Noux med familjen, det blev en helg med yoga, jogg, artek, studier, planering och fundering. Och måltider som jag till 100% bestämmer både innehåll och tidpunkt på. Det om något är lyx.

Helt plötsligt.

IMG_5199_FotorL_Fotor_Collage

Nu i höst har jag en ny vardagsrutin som jag försöker hålla strikt fast vid. Att gå på promenad eller länk under lunchtid. Allt från 500 meter till 10 kilometer räknas. Det viktigaste är att ta steget ut genom dörren till den friska luften. Även om hösten inte riktigt ännu ens visat sig från sin allra härligaste sida helt färgmässigt, kan man redan nu njuta av att släpa sina fötter i lövhögarna och att titta på färgprakten som börjar smyga sig fram.Idag räckte promenaden endast runt kvarteret. Men även den gav en enorm dos frisk luft och en liten dos d-vitamin. Frid och fröjd.

Men sen. Helt plötsligt då jag kom in igen efter promenaden slog den mig helt från ingenstans. Julkänslan nämligen! Jag försökte stänga bort den, men det gick helt enkelt inte, då jag ju ändå är en julmänniska av rang! Eller egentligen är jag en julväntarmänniska av rang! Det jag älskar med julen är just väntan på den. Planerandet, pysslandet av julpynt, funderandet på julklappar och julmat, glöggen, de tända ljusen, pepparkaksbaket och så vidare. Julen i sig är också kul, men då är det viktigaste att få vara lediga tillsammans hela familjen. Nå, idag räckte det att stilla julbehovet genom att surfa runt på Pinterest en stund. Tur det.

För jag vill inte börja med julfunderandet ännu, hur mycket jag än gillar det. För nu lever vi i  oktober och det är höst! Punkt. Oktober betyder dessutom både Leias födelsedag och Halloween samt höstlov tillsammans hela familjen. Jag vill inte fundera på julen utan njuta av hösten. Dra på yllsockor, stövlar och regnkläder. Gå i skogen och plocka löv och kottar och leta efter svamp. Sen, efter allt dethär får glöggsäsongen börja på riktigt.

Ljuva vardag.

IMG_5045_FotorL

Dagens detalj här hos oss. Kärleksört från trädgården och ett par ljus.

IMG_5038_FotorL

Kärleksört förknippar jag alltid med vår förstfödda, som snart fyller hela sju år. Min egen mamma har brukat hämta en bukett kärleksört just till hennes födelsedag. Då jag började planera vår trädgård i våras var kärleksört en av de första arter jag valde att plantera (tillsammans med liljorna).

IMG_5036_FotorL

Under mina snart sju år som förälder tycker jag att jag har övat upp ett mycket selektivt sätt att titta på vårt hem. Jag märker att min blick fastnar automatiskt på vackra detaljer och suddar ut annat som också finns där i verkligheten. Lite som en bild tagen med en stor bländaröppning. Alla brödsmulor under bordet och fingeravtryck på fönstren är helt enkelt utanför fokus. Skönt så. Speciellt nu då vi utöver sorg och extra stress haft besök av spysjukan i två repriser under de två senaste veckorna. Ett år, en månad och nån vecka hann våra tre barn gå på dagis/förskola/skola utan en endaste frånvarodag på grund av sjukdom. Ganska otroligt. Men nu är vi åter inne i den trygga härliga vardagslunken och är glada och tacksamma av att befinna oss just precis där.

Svart och vitt.

IMG_4476_FotorL_Fotor_CollageL

Svart och vitt. Ljust och mörkt. Sorg och glädje. Frustration och skratt. Ett dödsfall och Habitare. Denhär veckan har varit full med kontraster, sådär som livet är ibland. Jag märker att bloggandet faller bort direkt det sker lite jobbigare saker och jag tänkte skriva en lång radiramsa om hur meningslöst det ibland kan kännas att blogga om något så världsligt som en inredningsmässa, men jag låter bli denna gång och kokar upp en kopp te och öppnar en bra bok (Vild a.k.a skoskavsboken av Cheryl Strayed) istället. Imorgon skall jag visa hur det turkosa rummet blev.