Varför jag inte kör med 333.

IMG_4426_FotorL_Fotor_CollageLMin del av garderoben. Märks det att jag trivs i svartvitt?

Äh, jag har ångrat mig angående dethär med kapselgarderob. Men känner jag mig rätt lär dethär ändå bli ett långt inlägg än en gång. Konceptet med kapselgarderob passar mig helt enkelt inte då jag får alltid lite nippror över saker och koncept som innehåller en massa regler och restriktioner bara för att. Jag tycker till exempel inte att man behöver förbjuda sig att äta något födomedel bara för att, utan skall istället satsa på att bygga upp en livstil man kan leva med resten av livet. Samma gäller kläder. För många passar det säkert utmärkt att använda sig av någon regelrätt kapselgarderob, men jag tycker inte att en så enkel sak som mängden kläder jag använder skall basera sig på en massa regler utan på mina behov.

Jag tycker också att det är lite oansvarigt att först sälja/donera bort det man har för att sedan skaffa en massa nya plagg, såsom en del kan tänkas göra för att få till stånd en perfekt kapselgarderob på direkten. Kanske man istället skulle använda det man har och byta ut plagg då de slits ut?

Istället för att minimera sin garderob för minimeringens skull tycker jag att man skall fråga sig “hur mycket är tillräckligt för just mig just i den livssituation jag befinner i just nu?” Vi har till exempelvis helt olika mängder sportkläder med min man fast vi bor under samma tak och tvättar våra sportkläder i samma maskin tillsammans. Helt enkelt för jag tränar bara typ tre gånger i veckan medan han tränar minst sju. Behoven är helt enkelt olika.

Det finns ju många slags kapselgarderobsregler, men den mest kända är väl projekt 333, som i korthet går ut på att man använder 33 plagg under tre månader för att sedan byta ut dem till andra 33. Det är noga vilka plagg som räknas och vilka inte, till exempel underkläder, nattkläder, sportkläder eller hemmamyskläder brukar inte räknas med. Dethär känns lite udda, tycker jag. Jag tycker att om man promt skall begränsa sin garderob till ett visst antal klädesplagg skall man räkna med alla sina plagg.

Jag menar är man en “bättre minimalist” klädmässigt om man har en kapselgarderob endast med de accepterade 33 plaggen, men dessutom ett enormt lager av underkläder, sportkläder och en hel drös med kläder i lager som inte används för tillfället för att de passar inte in i numret 33. Eller är man en “bättre minimalist” om det sammanlagda antalet kläder är 66 även om antalet tillåtna plagg enligt projekt 333 regler skulle vara 34?

IMG_4432_FotorLMinimalism handlar ju absolut inte om vem som är bäst utan det handlar endast om att man skall leva med det man behöver och det man älskar och inget annat. Här är alla mina kläder, förutom de fyra par byxorna ovanför galgarna, de kläder som hänger på galgarna samt ytterplaggen. Ja, och simkläderna finns ju i påsen, såklart. På den tomma hyllan förvaras halvt använda kläder, såsom mysbox som åker på direkt jag kommer hem.

IMG_4431_FotorLKläderna passar bra in i sju lådor av filt och jag tycker att mängden är riktigt bra för mig just nu. En låda för linnen, t-skjortor och tunna långärmade. En låda med koftor och tröjor. En låda med mysbyxor och sportbyxor. En låda med sportövredelar och sportstrumpor. En låda med nattlinne, bälten och skarfar. En låda med underkläder och strumpor. En låda med lggings, strumpbyxor och yllesockor.

Det jag har märkt med att ha en mindre garderob jämfört med tiden före barnen, är att det är lätt att klä sig på morgonen då alternativen är få. Samtidigt känns det aldrig att jag inte har något att klä mig då alla klädesplagg är sådana jag gillar. Jag vet numera precis vad jag äger och jag vet att alla plagg jag äger är sådana jag gillar och kan avvända fast varje dag. Jag vet också med säkerhet att jag har tillräckligt (och mer!) kläder för en och en halv veckas behov, så jag behöver inte skaffa något nytt.

Dethär betyder inte att jag har nånslags köpstopp, utan om något klädesplagg känns riktigt som jag och jag vet att jag kommer att använda den massor är det fritt fram för mig att skaffa det. Jag tror som sagt inte på restriktioner. Det händer ändå ganska sällan helt enkelt av den orsaken att jag inte går i klädesbutiker just alls.

Vad skall man då ha för kläder om man väljer att minska på antalet? Det kan ingen säga på rak arm, för som sagt alla har vi ägna individuella behov. Men här är ett par saker jag tycker är bra att ha i minne:

  • Ha bara sådana klädesplagg som du verkligen trivs i och känner dig mest som dig själv.  Då minskar behovet att hela tiden shoppa något nytt. Skippa reglerna för den “perfekta garderoben” om att du skall äga ett par raka svarta byxor och en välsittande kavaj, om det är så att du verkligen inte känner dig hemma i dem. Det sägs till exempel att man skall klä sig i kavaj då man håller föredrag för att ge ett proffsigare intryck. Dethär skriver jag inte under. Jag tycker att man alltid skall välja den sorters kläder man själv känner sig bekvämast i och som känns mest som en själv. Då kommer självförtroendet och ett gott uppträdande på köpet.
  • Använd de färger du gillar. Jag är också emot att man skall ha en neutrala basfärger i sin garderob, såsom svart, vitt, grått och beige och sedan ha accenter i andra färger. Jag tycker det också är fel tankesätt. Jag tycker att man istället skall använda de färger man själv trivs i. Ok, jag själv trivs bäst i svart, grått och vitt. Men alla gör inte det.

Jag läser just aldrig några modemagasin eller modebloggar och det känns befriande. Jag får klä mig som jag själv vill. Jag klär mig enkelt och bekvämt helst i enfärgat eller randigt. Skorna får absolut inte ha klackar och de får inte höras kloppkloppklopp när jag går i en korridor. Jag gillar inget urringat och inget alltför åtspänt. Där är min stil. Om det är modernt eller inte är irrelevant. Antalet plagg är också irrelevant.

Men tillbaka till dethär med kapselgarderob och projekt 333. Med eller utan restriktioner. För många känns det inspirerande att utmana sig själv och på samma sätt kanske känna sig som en del av en större grupp. 333 communityn på nätet är ju riktigt stor. Jag tycker att projekt 333 är ett lätt sätt (klara regler att följa) att komma igång med att minska på antalet klädesplagg i sin garderob om det känns aktuellt och nödvändigt. På minimalisternas blogg får man bra tips på hur man skall komma igång. Eller så kan man göra som jag, ta den tråkigare varianten och skippa alla regler och köra på behov istället.

Det blev ett långt inlägg. Jag känner mig själv.

Mina kläder

MIna klä

Sommar ut höst in.

IMG_4424_FotorL

Imorgon blir det officiellt höst och det märks åtminstone tydligt i min längtan att få mysa in mig i yllesockor under en filt på soffan med tända ljus, en bra bok samt en kopp te som sällskap (och lite choklad, förstås). Ett par dagar lär vi väl ännu få njuta av somrigt väder men sen är det väl dags att på riktigt börja acceptera att det är dags att klä på sig tjocka svarta strumpbyxor igen. Inget fel med det, jag gillar hösten.

I min garderob har jag två säsonger: höst/vinter och vår/sommar. Idag städade jag undan vår/sommarplaggen och tog fram höst/vinterplaggen istället som varit i förvar över sommaren. De allra flesta av mina klädesplagg använder jag året runt och de går främst i färgskalan svartvitgrå, men lite färgklickar finns som tur med också. Nu åkte tydligen alla röda och blå plagg i vinterförvar och alla senapsgula/vinröda/rostbruna plagg fick komma fram istället.

Jag har tänkt att dethär med capsule wardrobe kunde vara något för mig att testa på, tills jag konstaterade att min garderob nog har klassats som en slags capsule wardrobe redan länge. Just nu hänger en del av mina kläder på tork, så imorgon då de är torra och invikta i skåpet skall jag visa hur en höstgarderob enligt en som inte inte längre hänger med i vad som är mode eller inte, men ändå aldrig krisar om kläder på morgnarna.

Det är bara så otroligt befriande att inte bli nerdränkt i ett berg av kläder varje gång man öppnar dörren till sitt klädskåp.

—————-

 

Huomenna kalenteri näyttää virallisesti syksyä ja se tuntuu ainakin minussa haluna istua viltin alla sohvalla vain kynttilät, villasukat, kirja ja teekuppi seurana. Pari päivää saamme kait edelleen nauttia kesäisestä säästä, mutta sitten on aika hyväksyä, että jälleen on paksujen mustien sukkahousujen aika. Eikä siinä mitään, pidän syksystä.

Minun vaatekaapissa on kaksi vuodenaikaa: syksy/talvi ja kevät/kesä. Tänään laitoin kevät/kesävaatteita säilöön ja otin esille syksyn/talven vaatteita.

Olen ajatellut, että voisin kokeilla jonkinlaista capsule wardrobea, kunnes tajusin, että vaatekaappini on voitu luokitella sellaiseksi jo kauan. Huomenna näytän mitä vaatekaappini tällä hetkellä sisältää.

Lite tankar kring loppis och rea.

IMG_4142_FotorLIMG_4131_FotorL IMG_4136_FotorL IMG_4140_FotorL
Loppis. Second hand. Loppisrace. Facebookloppisar. Loppis hit och loppisfynd dit. Denhär sommaren tycktes var och varannan liten by i Österbotten ha eget loppisrace och det känns som om det ploppar upp nya självbetjäningsloppisar som svampar.

Bra så. Bättre att folk försöker sälja bort sina överflödiga prylar än att man kallt bara slänger bort dem. Även jag hade just ett loppisbord i på Akseli självbetjäningsloppiset i Mankans som jag avslutade igår. Antagligen var dethär  nu mitt sista loppisbord för en mycket lång tid, för jag hade svårt att få ihop tillräckligt med grejer hemifrån att fylla ett loppisbord. Tiderna då våra skåp innehöll omaka koppar som ingen drack ur, urväxta kläder och leksaker eller böcker som aldrig lästes är definitivt förbi. Som tur. Hellre ger jag numera bort överflödiga grejer till nån jag känner eller till nån välgörenhetsorganisation.

Vinsten för mitt loppisbord blev en lila sedel för fem dagar. Det är mycket pengar och ändå är det ju bara en bråkdel av vad som lagts ut på grejerna då de skaffats. Jag har alltid jättebilliga priser på loppis och det var intressant att följa med människors reaktioner då jag var och ordnade upp bordet ett par gånger. ”Oj så billigt du säljer!” fick jag höra mer än en gång. Och kunden tog ett par prylar till.

Så, blir en pryl mera ok att skaffa och äga om man köper den second hand eller från loppis?

Jag tycker att en pryl i sig självt inte blir mera berättigad bara för att den är inköpt på loppis. Samma gäller produkter köpta på rea. Det är lika mycket en ny pryl i hemmet som tar plats som en som är köpt i vanlig butik till vanligt pris också. Missförstå mig inte, jag tycker naturligtvis att det är bättre och vettigare att återanvända och köpa en pryl på loppis än som ny. Både ur  ekologisk och ekonomisk synvinkel. Men om man bara tänker på prylmängden i ett hem så har det väl ingen betydelse varifrån prylen ursprungligen kommit och vad den kostat? Att ha skåpen fulla med överflödiga prylar är inte så väldigt ekologiskt hur mycket man än införskaffat dem på loppis.

Om man tillexempel äger 5 st vita kaffemuggar och har klarat sig bra med dessa fem och aldrig tänkt tanken att köpa en sjätte vit mugg för 10€ från butiken. Men vad händer om man hittar en mugg på loppis för 2€? Det är lätt att köpa hem den. För den var ju så billig. Men har man då verkligen sparat 8€ eller slösat 2€?

Samma gäller reaprodukter. Att spara 70% på orginalpriset av en produkt känns ju jättemycket. Men man sparar faktist 100% om man inte köper produkten alls. Så resonerar jag.

Det är viktigt att särskilja att behöva något och att vilja ha.

Nu menar jag absolut inte att jag inte själv hör till kategorin att jag skulle köpa endast produkter jag behöver. Nej, jag köper nog saker både från loppis och vanliga butiker bara för att jag vill ha (ta nu tillexempel krukorna i förra inlägget!). Men jag undviker strikt att köpa något bara för att det är så billigt, vare sig det är på loppis eller rea, och hade länge principen att inte köpa något på direkten i en butik utan gick hem och sov en natt på saken. På så sätt minskades inköpen som gjordes bara för att det för stunden kändes kiva att få något nytt. För att inskaffa en ny pryl höjer som vi vet endorfinnivåerna i kroppen, men den känslan är inte långvarig. Hur många av oss har inte nångång kommit hem från en shoppingrunda eller loppisrunda för att inte hemma längre minnas vad man har i shoppingväskan? Åtminstone jag räcker upp handen. Nuförtiden är jag inte längre så strikt med att altid tvinga mig själv att alltid sova på saken, då mina inköp är så mycket mera sporadiska och jag vet ganska långt vad jag gillar och trivs med.

Vad bilderna har med inlägget att göra? Alla produkter förutom de gröna växterna är införskaffade på loppis eller köpt begagnat. Lampan och serveringsvagnen från tori.fi, marmorbrickan från Fida och resten på loppis. Jag gillar alla produkterna på bilden och de gläder mig. Ingen av produkterna är ett dugg nödvändiga. Som sagt, det är nyttigt att erkänna skillnaden mellan att behöva och att vilja ha.

 Här har jag förresten tidigare skrivit lite tips om loppisförsäljning.

Dagens Arabia.

IMG_4060_FotorL Dagens Arabia och dagens stilleben.

IMG_4056_FotorLEn in – en ut.

Att hålla sig strikt till den regeln är absolut det enklaste sättet att hålla sin prylmängd i shack. Idag betydde det två svarta Arabiakrukor in – två gamla blomkrukor ut för mig. Gamla Arabiablomkrukor är en materiell svaghet jag fortfarande har, och dessa hittade jag på Akseliloppiset där jag hade ett bord i fem dagar.

IMG_4061_FotorLJag har tankar om loppisar och loppisfynd jag skulle vilja skriva ner, men det tar vi en annan dag. Idag prioriterar jag den materiella lyckan som dessa krukor ger mig. Eller egentligen den harmoniska kombinationen mellan svart kruka, röd växt, ett korkunderlägg och den gröna väggen.

—————–

Yksi sisään – yksi ulos.

Tämän säännön tiukka noudattaminen on ehdottomasti helpoin tapa pitää kodin tavaramäärä kurissa. Tänään se tarkoitti minun osaltani kaksi mustaa Arabian kukkaruukkua sisään –  kaksi vanhaa kukkaruukkua ulos. Nämä vanhat Arabian kukkaruukut ovat minun materialistinen heikkouteni, ja nämä löysin Akselikirppikseltä, jossa minulla oli itselläni pöytä viisi päivää. Päässäni pyörii ajatuksia kirppareista joista haluaisin kirjoittaa, mutta jokin toinen päivä. Tänään priorisoin kukkaruukkujen tuomaa materialistista onnea. Tai oikeastaan mustan ruukun, punaisen kasvin, korkkialustan ja vihreän seinän kombinaation kauneuden tuomaa onnea.

Paviljongen i Barcelona.

Första vardagen för i höst gick helt över förväntningarna idag! Skolflickan var ivrig precis som väntat och minstingarna hade roligt på dagis. Föräldrarna överlevde också. Mera vardagsbilder hittar ni på mitt instagram.

Trots att vardagen börjat, så vill jag visa ett ställe vi besökte under semestern som gjorde intryck i mig. I början av juli for vi med mannen iväg på en tumisresa till Barcelona för ett par dagar. Vi valde Barcelona för vi ville till en varm stad i Europa. Jag har tidigare bara besökt Barcelona under en halv eftermiddag för över tio år sedan, så staden var egentligen en helt ny bekantskap. Det var ett mycket bra val då vi var ute efter tumistid, god mat, värme, intressant arkitektur och slapp stämning. Barcelona är ju känd som Antoni Gaudis stad och det märktes i gatubilden. Sagrada Familia (den halvfärdiga basilikan som påbörjats år 1882 och väntas bli färdig 2025), Park Güell och alla hans andra arkitektoniska mästerverk i all ära, men den byggnad som gjorde störst intryck i den spirande minimalisten i mig var Barcelona Paviljongen, Tysklands paviljong som restes till världsutställningen år 1929. Jep, lite ironiskt nog reste jag till Spanien för att imponeras av tysk arkitektur.

DSC03668_Fotor_Fotor_CollageL

Barcelona paviljongen planerades av den tyska arkitekten Mies van der Rohe, som är känd för uttrycket ”less is more”. Paviljongen har en öppen planlösning med enkla former och dyra material som marmor, stål och glas. Den monterades ner ett par år senare, men återbyggdes år 1986. Bilderna ger paviljongen ingen rätta, men det var ett mästerverk i sin enkelhet. Ett lugn kommer över en när man besöker stället, vilket man inte kan säga att man gör på alltför många andra ställen i miljonstaden Barcelona.

DSC03668_Fotor_Fotor_Collage2LDen kända designikonen Barcelona stolen designade Mies van der Rohe just till denna paviljong.

DSC03682_FotorLJag förstår att nån ser detta som en färglös tråkig bunker men inte jag. Det var lugnt och fridfullt för både kropp och knopp. En introvert person som jag som föredrar minimalism i både arkitektur, design som levnadsfilosofi föredrar dethär framom Gaudis färgexplosioner.

Less is definitely more.

—————————

Olen saanut pyyntöjä että kirjoittaisin täällä blogissa välillä suomeksikin, joten yritän skarpata tämän suhteen nyt kun arki jälleen on alkanut. Ensimmäinen koulu- ja tarhapäivä meni yli odotusten niin lasten kuin vanhempienkin puolesta. 

Kuvat ovat Barcelonanmatkaltamme, jonne suuntasimme kahdestaan pariksi päiväksi heinäkuun alussa. Kaupunki oli täynnä Antonia Gaudin arkitehtoonisia kohteita, mutta tällaiseen orastavaan minimalistiin tämä Barcelona-paviljonki teki suuremman vaikutuksen. Kyseessä on siis Saksan paviljonki joka pystytettiin Barcelonan maailmannäyttelyyn vuonna 1929 jonka suunnitteli Mies van der Rohe. 

Barcelona-paviljongissa on avoin pohjakaava ja yksinkertaisia muotoja sekä materiaaleina arvokasta marmoria, lasia sekä terästä. Mies van der Rohe on tunnettu lauseesta ”less is more” ja paviljonki edustaa sitä täydellisesti. Minä nautin.

That´s it.

a376e44b7513fdf32bb515766b755624

Dethär är målet med min strävan mot ett enklare liv. Det kan appliceras på så gott som alla plan här i livet: på hemmet, på arbetet, på hobbyn och på människorelationer. Jag kallar mig inte för minimalist själv, då jag tycker inte att jag har något behov att sätta mig själv i något fack, men som idé fascinerar det mig otroligt.

In i skåpen.

IMG_0839_Fotor1

Tillbaka till vardagen igen. Den nya, roliga och mindre stressiga vardagen. Ni kan ju tänka er hur skönt det känns att ha tid att kunna koncentrera sig fullt ut på sina studier utan att nån stör en stup i kvarten, för att sedan nöjt hämta hem barn från dagis kl 14.30. Balans, helt enkelt.

Nu då det finns mera tid för annat än studier också och vädret gör att jag gladeligen spenderar kvällen inomhus, tänkte jag ta tag i det som jag började på redan under våren, nämligen att ordna upp våra saker här hemma. Igen. Att organisera och rensa hemma är en ständig process för mig, för för varje nytt rensningsvarv hittar man nya saker man inte längre behöver. Man blir helt enkelt bättre på att bli av med saker ju mer man håller på med det. Mittiallt känns det inte så nödvändigt att spara dendär klänningen som man tycker att är snygg men inte alls ens egen stil som man inte använt mer än en gång för åtta år sedan. Nu tänkte jag ha som mål att gå igenom hela huset ett varv ännu i år, och för att inte göra det alltför jobbigt tänkte jag satsa på ett rum i veckan. Lite som att ha en rundvandring hos oss men genom att ha skåpdörrarna upp istället för gömma allt skräp bakom dem. I höst kommer alltså alla våra skelett fram ur skåpen.

Våra rum hemma hos oss:

  1. kök
  2. matsal
  3. vardagsrum
  4. lekrum
  5. arbetsrum
  6. badrum
  7. sovrum
  8. Tildas och Lauras sovrum
  9. Tambur + hall
  10. bastu och dusch
  11. hemvårdsrum
  12. inneförråd

Vissa rum kräver ju mer arbete än andra, men jag börjar nu med köket denna vecka då det nu en gång gicks igenom då vi gjorde vår lilla kökspiff nu i sommar. Jag vet att ni är ett par andra som är likadana och får kicks av rensning och organisering, så kanske rentav nån annan har lust att göra en liknande genomgång hemma hos sig?

Mina skor.

IMG_9682_FotorJag provade mina vandringsskor häromdagen och konstaterade att jag tyvärr måste bli av med dem för de har blivit för små (efter min tredje graviditet blev min fot en halv storlek större). Samma hände tidigare i vår med mina solskenssneakers efter att jag fick lite för sjuka fötter i Stockholm pga trånga skor. I samma väva gick jag igenom alla mina skor och konstaterade att det nog finns en hel del, även om jag inte tycker mig vara den värsta sortens skomänniska. Utöver dehär finns ännu ett par vinterstövlar och ett par tjocka bekväma viterskor i förvar i förrådet.

Mina skor:

  1. vardagslenkkare
  2. löpskor
  3. gummistövlar
  4. sandaler
  5. sandaler med klack
  6. höst/vårskor
  7. flipflops
  8. espadrillos
  9. ballerinas
  10. festskor med låg klack
  11. festskor med hög klack

Jag har gått in för att ha äkta material i mina skor och hoppas därför också att de kommer att hålla längre och vara bekvämare. Jag känner inte för tillfället något behov av flera par skor, men inte heller att bli av med något par. Dethär är väl en tillräcklig mängd för just mig just nu. På hösten blir det bra att göra en omvärdering. Har ni nångång räknat hur många par skor ni äger?

Min prylhistoria.

IMG_9658_FotorJag tänkte lite reflektera över hur det kommer sig att just jag har haft en massa prylar som numera bara känns onödiga och energitagande. De har främst samlats under de 15 åren som jag bott hemifrån. Jag har väl aldrig ägt en massa skräp, utan istället omringat mig med en massa fina saker, och haft en extra stor svaghet för porslin. Med min första sommararbetslön köpte jag en blå Mariskooli och två kivituikkun och på den vägen fortsatte det. Mariskoolen är numera begraven då den föll i golvet för några år sedan och kivituikkuna fick förra året ett nytt hem i samband med rensandet.

Men till historien. Jag flyttade hemifrån för ganska exakt 15 år sedan för att börja studera på Helsingfors Universitet. Då tog jag med mig det nödvändigaste och jag kommer ihåg att det kändes skönt att inte behöva ta med lådor med diverse saker man sparat under sina första 19 år, utan de kunde man ju lämna kvar i barndomshemmet. Numera har jag åtgärdat dessa lådor som blev kvar i barndomshemmet ganska bra. Nu är jag vuxen och har ett eget hem med tillräckligt med förvaring så jag tycket definitivt inte att det är mina föräldrars ansvar att förvara mina barndomssaker längre.

Då jag studerat i ett år hade jag turen att bli erbjuden ett jobb på ett labb på universitetet där jag studerade (Biokemi) och hade då alltså ett jobb inom min branch på sidan om studierna. Jag hann således inte vara nån fattig studerande i regelrätt beräkning alltför länge. Jag har nog alltid varit nånslags estetiker och gillat vackra saker och nu när jag hade en fast månadslön ville jag börja skaffa vackra saker at tha runtom mig. Med min första lön skaffade jag en vit stor aaltovas och efter det blev det väl en vas eller två varje månad. Jag tycker massor om Iittalas och Arabias glasvaror och varje gång de kom ut med nån ny serie kände jag att jag ville ha en kopp eller en ljuslykta eller vad det nu var. Så det blev en hel del Iittalagrejer under åren.

Jag kallar mig själv en före detta estetisk hamster som samlat vackra ting runtomkring mig. Nuförtiden inser jag bättre att jag själv inte behöver äga allt jag tycker att är vackert, det går lika bra att ta ett varv i Iittalabutiken i Iso Omena och beundra lite då man rör sig i knutarna. Jag erkänner nog att jag ibland sörjer lite över att jag blivit såhär mera minimalistisk, men det är smällen man får ta om man vill leva ett enklare och lättare liv.

Jag har också alltid gillat att läsa och läst massor, så det blev väl en pocket eller två i veckan. Jag skäms verkligen att erkänna att typ mellan åren 2000-2010 använde jag aldrig biblioteket (förutom universitetets) utan skaffade alla mina böcker från akademens pockethyllor. Det blev en hel del det också. Efter att vi fått barn har mitt läsande minskat jättedrastiskt, tyvärr, men jag hoppas att kunna börja läsa mer igen snart. Men nuförtiden uppskattar jag biblioteken. Och Kindle.

Åren efter studierna då jag jobbade på min doktorsavhandling var ganska hård på många sätt. Det var hårt jobb med ofta månader i sträck utan en enda ledig dag. Inte sunt alls, men det var det som krävdes. Men som work hard så ofta kräver blev det också party hard, shop hard och så vidare. Då hade jag en period då jag gillade kläder och att klä mig lite mer personligt och färggrannt. Att skaffa ett par roliga örhänge eller strumpisar var nästan som en hobby. Jag gillade också att ha en mängd smycken, sportkläder, partykläder att kunna välja mellan. Jag har nog aldrig ägt sådär kopiösa mängder kläder, för jag har alltid kunnat göra mig av med dem också, men detdär slentrianshoppandet jag höll på med emellanåt känns inte bra numera.

Sen kom barnen och vi ordagrannt överöstes av barnkläder. Vi hade (o)turen att få låda efter låda efter låda av begagnade babykläder och jag tror det var starten till att jag började inse att mindre räcker väl. Efter gallring kommer jag ihåg att jag till exempel räknade till över 70 st bodyn i storleken 68 cm och då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, för det var ju bra användbara kläder som kändes onödigt att ge bort då de ju kunde användas.

Det ekologiska tänket med tygblöjor och loppis blev starkare då jag fick barn, och för mig blev det en hobby att gå på loppisar och fynda barnkläder. Jag tycker mig med åren ha blivit en riktigt bra loppisfyndare, men förstod inte att det ju nog är helt ok att gå förbi ett superfynd också så att nån annan får njuta av det istället.

Sen blev vi en familj med tre barn inom 3,5 år och det var droppen. Då fanns det helt enkelt inte tid för att hålla ordning på allt. Då bestämde jag att nu får det räcka. Nu var det dags för en förändring. Dethär var 2 år sedan och på den vägen är jag fortfarande. Nu när barnen är större och inte all tid går åt deras basbehov har det minimalistiska tänket också utvidgats utanför prylar, men mer om det en annan gång.

Det var min långa prylhistoria. Nuförtiden tänker jag annorlunda kring shopping och prylar och försöker tänka hur mycket är tillräckligt för just mig i just den livssituation jag befinner i just nu. Jag gillar fortfarande vackra prylar, Iittalaglas, tycker om att surfa runt på inredningssajter eller bara strosa runt i affärer, men det behöver inte automatiskt leda till inköp. Samtidigt är jag äldre och känner min (kläd)smak bättre, så det känns ok att satsa lite mer på det jag verkligen vill ha, för chansen att smaken ändras nästa månad är ganska minimal.

Att skriva lite kortare inlägg är också något jag helt klart kunde öva mig på…

 

Lite tid.

IMG_9641_Fotor_Fotor_Collage

Det att ni kommenterar här att ni själva har blivit inspirerade av min blogg känns jättestort och jätteroligt! Men när det gäller prylkaos så är det nog viktigt att inse att man inte är den enda som kämpar med det, utan det är faktist ganska vanligt i dagens värld där vi bor! Sådär helt historiskt är det ju ett helt nytt fenomen, ännu för lite på 50 år sedan var det ju helt tvärtom. De flesta hade brist på mycket.

Idag är tid det enda många av oss har brist på.

Många kanske blev lite förvånade över de stora mängder som jag rensat bort det senaste åren, det är ju ändå frågan om tusentals grejer, så jag tänkte att jag skulle ta och skriva lite om min egna personliga historia med prylar. Imorgon kanske. Om det finns tid för det.

På tal om tid så har jag först nu i vår insett på riktigt hur enormt viktigt det är med egentid. Bästa sortens egentid för mig betyder att jag får vara helt ensam hemma och helt själv bestämma vad jag vill göra. Tystnaden och känslan av att helt kravlöst bara rå om sig själv i mitt hem är något som jag mår bra av och verkligen behöver och alltför många år utan tillräcklig egentid har inte gjort mig gott. Det har vi nu i vår försökt åtgärda så gott det går. Tyvärr har det varit den gemensamma familjetiden som minskat, men det har känts som en uppoffring vi bara måste ta just nu.

När jag är ensam hemma blir det oftast att sköta lite hushållsgrejer först, vilket också känns lyxigt att få göra ensam utan små hjälpredor, men jag försöker alltid också ha en stund då jag gör exakt det jag vill just då. Igår kände jag att jag vill klinka lite på pianot, något jag verkligen skulle vilja göra mera av.

Jag kallar denhär våren för de goda insikternas vår.

Ett par bloggtips.

Här kommer ett par tips om bloggar som handlar om minimalism, att förenkla, köpstopp och helt enkelt att leva fullt ut

Svenska bloggar:

http://notbuying.blogspot.fi

http://ekomorsan.com

http://minimalistbloggen.se

Engelskspråkiga bloggar

http://mnmlist.com

http://www.rowdykittens.com

http://www.theminimalistmom.com

Finska bloggar:

http://arkijarki.net

http://minimalisminilo.wordpress.com

http://nuttula.wordpress.com

Det finns ju en massa massa fler (ni får gärna tipsa om ni läser nån superbra) men även här gäller ”less is more”, man kanske inte skall sätta all sin tid på att läsa vad andra gör och tänker utan fundera på sig själv också mellan varven.

IMG_9464_Fotor

Mot minimalism.

IMG_9605_FotorI April blev det visst lite minimalistiskt med inlägg här på bloggen. Det berodde på just det, minimalism.

Jag har mer och mer insett att onödiga prylar äter på min energi. Inte minst att det tar tid att hålla ordning och plocka tillbaka diverse saker på sina platser, men det är också en slags konsumtionströtthet jag märkt av hos mig själv. Vi har redan allt vi behöver (och massor mer). På samma sätt läser jag bloggar om minimalism framom bloggar som i var och varannat inlägg visar upp en nyinköpt mugg eller kökshandduk. Jag är ingalunda bättre själv, men jag har märkt att jag påverkats av minimalismtänket och frågat frågan ”hur mycket är tillräckligt för just oss?” gång på gång på gång.

Jag har länge varit ganska okompromissbar när det gäller prylar och inredning, bara nöjt mig med det jag verkligen vill ha. Jag är hellre utan helt än skaffar något nästan det jag vill ha. Jag har inga tankar att vi skulle börja leva superasketiskt eller briljera över att vi kan vara utan det ena eller det andra, men jag tycker hellre att man skall fundera en gång extra om det man tänkt skaffa faktist har en funktion eller kommer att frambringaa glädje ännu efter en längre tid. Skaffar man mindre antal varor kan man istället satsa på just det man vill ha samt kanske på andra viktiga faktorer som kvalitet, miljön, var produkten tillverkats och liknande.

IMG_9602_FotorUnder året 2013 gallrade jag (eller vi tillsammans som en familj) långt över 2000 saker från vårt hushåll. Mycket var grejer som barnen inte längre behövde, men främst saker som vi vuxna samlat på oss under åren. Kläder som inte längre passade / gillades, cd-skivor, böcker, prydnadsföremål, köksredskap, onödiga dubletter och så vidare. Nu i mars-april blev det 697 saker till. Tre majblommor som vi köpte på vappafton för att stödja Folkhälsan sänkte antalet från det jämna 700.

Men det stannar ingalunda här. För även om jag nu tycker att vi inte har så mycket onödiga prylar mera, så finns de ännu en del. Nu tänker jag från och med maj ha en månadsredovisning på vad som kommer in i vårt hem och vad som går ut. Meningen är inte att ha nånslags köpstopp eller så, jag tror inte på det på lång sikt, på samma sätt som jag inte tror på snabba pulverdieter, utan tanken är bara att reflektera lite över vad vi egentligen konsumerar i vår fempersonersfamilj. Hoppeligen blir det mindre onödiga prylar och mera (livs)kvalitet. Jag räknar inte med mat och andra basprodukter som används upp och ersätts av en ny likadan, endast prylar som faktist på lång sikt ökar eller minskar mängden här hemma.

IMG_9600_Fotor697 saker fattigare men en hel del rikare på kunskap och insikter går jag vidare mot ett hoppeligen ännu simplare tankesätt där fokus ligger på ett mindre antal saker i livet. Hoppeligen de allra viktigaste sakerna.

För mig betyder inte minimalism att bli av med en massa saker utan tvärtom, att lyfta fram det jag tycker att är viktigt eller vackert.