Finaste äpplet


stjarnor-3 stjarnor-4stjarnor-6stjarnor-5 stjarnor-7

Vi har haft ett roligt veckoslut. Igår hade vi ett gäng förskoleflickor från Tildas grupp hos oss och pysslade julkort. Ganska bra koncept: barnen pysslar julkort medan mammorna sitter i soffan och dricker glögg. Våra flickor är ju ganska produktiva när det gäller pyssel, så nu har vi tiotals julkort i regnbågens alla färger redo att ges bort. Idag var vi däremot på skridskobanan i Hagalund och efteråt blev det sen lunch och shopping av slalomglasögon i Iso Omena.  Det bästa är att vi är lediga fram till onsdagen, då skolan har ledigt imorgon och tisdag är självständighetsdagen (aka den stora pepparkaksdagen hos oss).

Den lilla vita kudden på stolen är mitt senaste lilla stickprojekt. Att sticka kan vara ganska så meditativt emellanåt. Men helt klart vårt finaste nya pynt är däremot keramikäpplet och tallriken som Tilda gjort i konstskolan. Det är de små personliga sakerna som gör att hemmet känns som just vårt hem och inte bara ett hus med väggar och möbler.


Meillä on ollut hauska viikonloppu. Eilen meillä oli joukko tyttöjä Tildan eskariryhmästä askartelemassa joulukortteja. Lapset askartelivat ja äidit istuivat sohvalla ja joivat glögiä. Aika toimiva konsepti, sanoisin. Tänään olimme Tapiolassa luistelemassa ja myöhäisellä lounaalla ja laskettelulasiostoksilla Isossa Omenassa. Parasta viikonlopussa on kuitenkin että se jatkuu vielä kaksi päivää, kun koulusta on huomenna vapaapäivä ja tiistaina  on Itsenäisyyspäivä (aka suuri piparkakkujen leivontapäivä meillä).

Nojatuolin pieni valkoinen tyyny on viimeisin pieni neuleprojektini. Kutominen on kullä välilllä tosi meditatiivista ja aina kivaa. Mutta kaikista hienoimmat kotimme uudet koristeet ovat keraaminen omena ja lautanen, jotka Tilda on tehnyt kuvataidekoulussa. Juuri tämänlaiset  uniikit ja persoonalliset asiat tekevät kodistamme juuri meidän näköisen.

Var håller julkänslan hus?

stjarnor-1stjarnor-2

Den första December och julen är på riktigt snart här! Idag har jag pyntat lite. Jag har lyssnat lite på julmusik. Jag har läst julkalendrar i olika bloggar. Jag har druckit glögg. Ja, jag gjort allt detdär juligt mysiga som jag gillar massor. Eller egentligen bara försökt göra, för på något sätt har inte dendär härliga känslan infunnit sig som jag brukar ha nu veckorna inför julen. Känslan då det enda man vill syssla med är att mysa/pyssla/dekorera/baka och pyssla lite till medan man lyssnar på julmusik och dricker glögg. Julmänniskor med stort J förstår nog känslan jag talar om.

Jag är själv förvånad och kan ärligt inte riktig förklara varför det är så i år. Kanske jag bara fått en släng av en mild variant av inredningströttma i form av julinredningströttma? Jag är inte orolig, tror definitivt att känslan ännu når mig i något skede, jag är bara förvånad, för nu vågar jag ju faktist erkänna att jag en varm dag i augusti faktist gläntade på juldekorationslådan och önskade att tiden plötsligt hade hoppat framåt till första advent. Men nu när det är tillåtet att vara hur Crazy Christmas Woman som helst känns det mest som om dekorationerna gott får vila i lådan ett tag till.


Tänään on joulukuun ensimmäinen mikä tarkoittaa että joulu on oikeasti jo pian ovella! Olen koristellut vähän. Olen kuunnellut joulumusiikkia. Olen lukenut eri blogien joulukalentereita. Olen juonut glögiä. Eli olen tehnyt kaikenlaisia ihanan jouluisia juttuja joita rakastan. Tai oikeastaan olen vain yrittänyt tehdä, koska jotenkin se ihana tunne joka yleensä valtaa minut ennen joulua on suurilta osin kadoksissa. Se ihana tunne kun koko ajan vain haluaisi askarrella, koristella, leipoa ja askarella hieman lisää samalla kuunnellen joulumusiikkia ja juoden glögiä. Oikeat jouluihmiset kyllä tietävät mistä tunteesta puhun. Olen yllättynyt itsekin, ja rehellisesti en voi oikeastaan ymmärtää miksi tunne on tänä vuonna kadoksissa. Ehkä poden jonkinlaista sisustusähkyä joulusisustusähkyn muodossa? En ole huolissani, koska oletan tunteen tavoittavan minut jossain vaiheessa. Olen vain yllättynyt, koska nyt uskallan jo myöntää että kuumana päivänä elokuussa kurkkasin jo joulukoristelaatikkoon ja salaa  hetken toivoin että olisi jo joulukuu. Mutta nyt taas kun on enemmän kuin ok olla se Crazy Christmas Lady minusta tuntuu että joulukoristeet hyvin voivat uinua laatikossaan vielä jonkin aikaa.

En virkad lampa

lampa-1

Ett stycke lampa för 1€ från återvinningscentralen (inte precis hutlöst dyr som ny heller), en tjock virknål och lite brunt papperssnöre fick bli ett snabbt och lätt litet DIY projekt. Vi kan väl kalla det billig Ikea goes unik design, eller nåt.

lampa-2

lampa-3

Lampan ger ett ganska trevligt sken genom den virkade ytan och blev färgmässigt ett perfekt par med det stora torkade bananträdsbladet (?) som jag hittade i samma veva i återvinningscentralens gratishylla. Som jag nämnt tidigare dras jag mot färgkombinationen brunt, svart och grått just nu. Ett stycke barn som balanserar på soffans ryggstöd ville tydligen också vara med på fotot.


Yhdestä 1€ lampusta kierrätyskeskuksesta (ei kyllä hinta huimaa uutenakaan) ja ruskeasta paperinaruasta tuli nopea ja helppo pieni virkkausprojekti. Halpa Ikea lamppu goes uniikki designvalaisin tai jotain.

Valo siivilöityy kivasti lampun virkatun pinnan läpi ja värillisesti lamppu sopii suuren kuivatun banaanipuun (?) lehden kanssa, jonka löysin samalla reissulla kierrätyskeskuksen ilmaishyllystä. Kuten aiemmin olen maininnut minuun vetoaa tällä hetkellä ruskean, mustan ja harmaan väriyhdistelmä. Yksi sohvan selkänojalla temppuileva lapsikin halusi näköjään mukaan kuvaan. 

En mörkgrå

sanggaveln-4 Hej från sänggavelfabriken igen! Denna gång blev det en riktigt mörkt grå version. Denhär  sänggaveln får faktist stanna i vårt sovrum, åtminstone för stunden. I något skede skall nog vårt eget hem också få lite mer inredningskärlek, för hemmet har helt klart blivit lite styvmoderligt behandlat denna höst, sådär som skomakarens barn etc, ni vet. Jag testade att byta ut de vita gardinerna också mot ett par gråa, och tror dehär får stanna åtminstone till våren (nej, de är inte strukna ännu). Lakanen är däremot samma Stockmanns trikålakan, som alltså är ljust grå på den ena sidan och mörkgråa på den andra. Praktist med två i ett. sanggaveln-2 sanggaveln-3

sanggaveln-1

Just nu gillar jag fägkombinationen grått, svart och brunt mycket. Det bruna har smugit sig in igen och det började väl för ett år sedan med fårfällen jag köpte på julmarknaden. Det kan man sedan krydda med grönt och en liten gnutta vinrött.

Okej, jag medger. Jag har litelite gläntat på juldekorationslådan. Bara för att titta lite och så kan det ju hända att en svart stjärna nu bara absolut ville upp på sänggaveln. Jag har haft två superlånga arbetsdagar som följs hoppeliten av en kort en imorgon. På torsdagen är det sedan dags för denna familj att fira lite sommarlov i en vecka.


Heippa vaan taas täältä sängynpäätytehtaasta! Tällä kertaa tein oikein tumman harmaan version. Tämä pääty saa itse asiassa oleskella meidän makuuhuoneessa ainakin toistaiseksi. Vaihdoin myös valkoiset verhot (hyvin ryppyisiin) harmaisiin. Juuri nyt minua viehättää harmaan, mustan ja ruskean värikombo. Ruskea  on pikkuhiljaa tehnyt tuloaan takaisin viime joulumarkkinoilta ostamani lampaantaljasta alkaen. Värikomboon on kiva yhdistää vielä vihreätä ja ripaus viininpunaista.

Okei, myönnän. Kurkistin sunnuntaina joulukoristelaatikkoon. Piti vain katsella ihan pikkuisen, mutta musta tähti oikein vaatimalla vaati päästä sängynpäädylle seisoskelemaan.Takana on nyt kaksi superpitkää työpäivää joten huomenna toivottavasti on tulossa lyhyempi päivä ja torstaina onkin sitten meidän perheen vuoro viettää viikon kesölomaa.

En DIY sänggavel

sanggavel-5

I denna blogg skippar vi politik och presidentval och koncentrerar oss idag på tyg, styrox och lakan. Bäst så.

Jag har länge tänkt att vi borde skaffa en sänggavel till vårt sovrum, men inte riktigt hittat någon jag gillar (läs: tillräckligt simpel utan krumelurer eller knappar) till ett rimligt pris.

Jag var också i behov av en sänggavel till ett möblering- och stylingprojekt denna vecka. När det gäller stylingprojekt är möbelns kostnad och vikt naturligtvis av stor betydelse (jag  roddar helst inte upp en sänggavel som väger tusen kilo upp till översta våningen i ett höghus i centrala Helsingfors), så jag tog och testade att producera en sänggavel själv helt enkelt genom att fästa ett tyg på en 10 cm tjock styroxskiva. Lätt och snabbt att fixa och kostnaden blev sammanlagt ca 25€. Resultatet blev riktigt bra och jag måste naturligtvis prova hur sänggaveln ser ut i vårt rum. Jag måste erkänna att jag gillar den stort och kunde tillochmed själv kunna ha en likadan styroxversion, kanske i en mörkare grå nyans eller en linnefärgad.

sanggavel-2

sanggavel-4

sanggavel-3

sanggavel-1

På lakansidan håller jag däremot att konvertera från linne till trikå. Dehär är Stockmanns eget märke och helt supermjuka och sköna att sova i. Tycker även denna lilla filur.


Tässä blogissa ei mietitä politiikkaa ja presidentinvaaleja vaan kekitytään tänään kankaisiin, styroksiin ja lakanoihin. Parempi näin.

Olen pitkään ajatellut, että meidän pitäisi hankkia jonkinlainen sängynpääty makuuhuoneeseemme, mutta en ole löytänyt sopivaa (lue: tarpeeksi yksinkertaista) kohtuulliseen hintaan.

Tarvitsin myös sängynpäädyn tämän viikon kalustus- ja stailausprojektiin. Stailausprojekteissa kalusteen paino ja hinta ovat tietenkin eri lailla avainasemassa (en kovin mielelläni roudaa monta tonnia painavaa sängynpäätyä kerrostalon ylimpään kerrokseen), joten testasin tehdä sängynpäädyn yksinkertaisesti vain pingoittamalla kangasta 10 cm paksun styroksilevyn päälle. Helppo ja nopea projekti jonka kustannukset olivat noin 25€. Mielestäni tulos on oikein hyvä ja minun täytyi heti kokeilla miltä pääty näyttäisi meidän makuuhuoneessamme. Täytyy myöntää, että voisin jopa kuvitella styroksipäädyn meillekin, ehkä tummemman harmaassa sävyssä tai pellavan värisenä.

Lakanoissa olen taas pikkuhiljaa siiirtymässä pellavaleiristä trikooleiriin. Nämä lakanat ovat Stockmannin omasta mallistosta ja ihan superpehmeät ja ihanat. 

Snö även inne.

sno-10 sno-11 sno-13

sno-12

Snö ute, snö inne. Inspirerad av det vita landskapet virkade jag en snöflinga och tände ett snöbollsljus. Jag tycker snöflingan är fin såhär i sin ensamhet, men tänker att jag kanske skall producera ett gäng till att ha som juldekoration. Jeps, första gången julen blev nämnd här på bloggen. Men är man en inbiten julmänniska så börjar man i tid. Inga tomtenissar kommer dock att synas här förrän December, det lovar jag.sno-14

Vissa tycker dethär med snö är överdrivet hypat och föredrar en tupplur på en varm yllefilt istället.


Lunta ulkona, lunta sisällä. Valkoisen maiseman innoittamana virkkasin lumihiutaleen ja sytytin lumipallokynttilän. Mielestäni lumihiutale on kaunis ihan näin yksinkin, mutta näitä olisi kiva olla useampikin joulukoristeina. Kyllä, mainitsin joulun ensimmäistä kertaa täällä blogissa. Mutta jouluihmiselle se sallittakoon. Punaisia tonttuja täällä ei kylläkään tulla näkemään ennen joulukuuta, sen voin luvata.

Kaikki meillä eivät arvosta lunta ja talvea samalla tavalla, vaan torkkuvat mielummin lämpimän villahuovan päällä. 

Delta

delta-1

delta-6Soffgruppen sett från köket och sett från arbetsrummet. Där mitt emellan katten, träapan och mjukisenhörningen står vårt nya trekantiga soffbord. Bordet heter Delta och kommer från det finska företaget Interface. Alltid roligt att stöda inhemsk design och hantverk.  Först funderade vi på Arteks Trienna, men det är alldeles för litet och lågt för vårt bruk. Bordet mäter 120×90 cm, så det är tillräckligt stort för vår enorma soffa, som galant rymmer en slöande 5-personersfamilj och två katter eller alternativt 10 stycken små flickor (samt enorma mängder popcorn) som tittar på film. Jag gillar att bordet går i samma stil som sjuanstolarna runt matbordet och den rundade formen för in lite balans och mjukar upp lite alla de andra kantiga möblerna i rummet.

delta-5 delta-3 delta-4Är det förresten någon som ännu inte inlett glöggsäsongen? Min glöggsäsong startar alltid 10.10 (en dag efter Leias födelsedag) och slutar 24.2 (en dag före Lauras födelsedag).  Storkonsument kan man väl kalla mig. Muggen och glasfatet av Kaj Frank, såsom också den gröna kudden i filttyg är också nya. Införskaffade på återvinningscentralen i Finno, mitt favoritshoppingcenter.


Uudeksi sohvapöydäksemme valikoitui lopulta kolmikulmainen Interfacen Delta. Suomalaista muotoilua ja käsityötä tuen aina ilolla.  Välillä mietin Artekin Triennaa, mutta se on auttamatta liian matala ja pieni. Pöydällämme on  mittaa 120×90 cm, joten se on riittävän suuri valtavan sohvamme kaveriksi. Tyyliltään pöytä on samaa pataa ruokapöydän seiskatuolien kanssa, ja pidän siitä että pöydän pyöristetty muoto tuo tasapainoa muuten aika kulmikkaaseen sisustukseen.

Joko teillä on glögikausi alkanut? Minun glögikausi alkaa aina 10.10 (päivä Leian synttäreiden jälkeen) ja päättyy 24.2 (päivää ennen Lauran syntymäpäivää). Glögiä kuuluu juoda usein ja paljon. Muki ja Kaj Frankin lasilautanen, niinkuin myös sohvan vihreä huopatyyny ovat tämän viikon ostoksiani lempparikaupastani, Finnoon kierrätyskeskuksesta.

Snövitt

barr-1 barr-2 barr-3

Så föll den första snön och världen utanför blev vit och vacker. Det blev både snöänglar och pulkaåkning på gården.

Vitt är också vårt nya soffbord. Det fyller galant alla våra kriterier: ett bord som är stort, inte kantigt, inhemskt, relativt förmånligt och som inte syns i var och varannat (blogg)hem. Nån som vågar sig på en gissning?


Tänään ensilumi laskeutui ja väritti maailman valkoiseksi ja kauniiksi. Lumienkelit ja pulkkamäki kuului tietenkin päivän ohjelmaan omalla pihalla.

Uusi sohvapöytämmekin on valkoinen. Se täyttää kunniakkaasti kaikki kriteerimme: suuri, pyöreälinjainen, kotimainen, suhteellisen edullinen pöytä joka ei löydy ihan jokaisesta (blogi)kodista. Uskaltaako joku arvata?

Maskrosor*

wp-9844wp-9828 wp-9839 wp-9855

Solrosor gör en alltid glad såhär på hösten. Vare sig de växer tätt på en äng eller på en hylla i blomaffären. Det roligaste är förstås att ta en promenad till närmaste solrosåker och plocka åt sig ett fång. Här nära oss växer solrosor på flera ängar som man får plocka av och sedan betala in en slant på ett konto. Mycket bra koncept.

*Laura kallar solrosorna envist för maskrosor

wp-9920 wp-9931 wp-9934

wp-9929

Buketten står nu på vardagsrumsbordet och piggar upp denna lite smågråa söndag. Jag gillar att titta på bilder från människors hem och fundera hur olika familjemedlemmar syns på bilderna även om de inte direkt själva är med på bilden.

Vad jag ser från ovanstående fyra bilder: här bor en familj som inte lever i ett sådär hemskt inredningsmässigt färgsprakande hem (men vars liv ändå kan vara både lyckligt och färgsprakande).  Mjukisdjuren på soffan berättar att det är en familj med flera barn i bästa lekåldern vars mjukisdjur och leksaker invaderar soffan titt som tätt (då inte soffdynorna använts som byggstenar i ett kojbygge). Den övervuxna halvdöda tomatplantan på fönsterbrädet berättar om en lite växt- och odlingstokig mor som desperat försöker få till stånd lite röda tomater på tomatplantan som räddats in från balkongen. (Fortsättning följer). Boken berättar om en nörd vars hobby för tillfället är att läsa makroekonomi. Nästa månad kan det vara astrofysik eller kodning, vem vet. Den beige fläcken bakom dynan med knapparna berättar att familjen har husdjur som försöker kamouflera in sig i inredningen för att få sova ifred. Lite sådant som gör en bild av ett rum till en bild av ett hem.


Auringonkukat tuovat iloa aina näin syksyllä. Sekä niityllä ja kukkakaupan hyllyllä. Hauskinta on tietenkin kävellä lähimmälle auringonkukkaniitylle ja poimia kimppu itselleen ihan itse. Täällä meidän lähellä kasvatetaan auringonkukkia useilla niityillä joilta voi itse käydä poimimassa. Kukista maksetaan hoitomaksu tilille. Erittäin hyvä konsepti.

Auringonkukkakimppu ilostuttaa nyt olohuoneen pöydällä harmaata sunnuntaita.

Tykkään katsoa kuvia ihmisten kodeista ja miettiä miten eri perheenjäsenet nähdään kuvista, vaikka eivät suoranaisesti itse ole kuvassa mukana.

Yllä olevista kuvista näkyy että perheen sisustus ei pursua värejä (mutta joiden elämä silti on sekä iloinen että värikäs). Pehmoeläimet sohvalla kertoo, että perheessä on useita lapsia parhaassa leikki-iässä joiden lelut valtaavat sohvan päivittäin (jos ei sohvatyynyt ole hävinneet rakennusaineeksi johonkin majaviritelmään). Ylikasvanut väsähtänyt tomaattiköynnös ikkunalaudalla kertoo hieman kasvi- ja viljelyhullusta äidistä, joka epätoivoisesti yrittää kasvattaa punaisia tomaatteja tomaattiköynnöksessä joka pelastettiin parvekkeelta. Kirja sohvapöydällä kertoo nörtistä jonka harrastus on parhaillaan lukea makrotaloustiedettä. Ensi kuussa voi olla sitten astrofysiikan tai koodauksen vuoro. Beige möykky napillisen harmaan tyynyn takana kertoo, että perheessä on lemmikkejä, jotka yrittävät naamioida itsensä osaksi sisustusta jotta saisivat nukkumarauhaa. Pieniä asioita, jotka tekevät huonekuvasta kuvan kodista.

*Laura väittää kivenkovaan auringonkukkia voikukiksi

Grönt (och ett stycke katt) i sovrummet.

wp-9777

wp-9773 wp-9768 wp-9771Jag bytte lakan idag och tog samtidigt fram den tjocka filten jag stickade förra vintern. Mer värme behövs nu när hösten på riktigt har kommit igång. Det tog inte många sekunder innan Fanny insåg att hennes favoritfilt kommit fram igen.

wp-9760wp-9783Jag hoppas det blir några förändringar i sovrummet i närframtiden. Jag har länge saknat en sänggavel, men inte riktigt vetat vad jag vill ha. Nu tror jag att det skall bli en diy-variant av granfaner, om vi nu inte väljer att satsa på en sängstomme från AVAroom istället. Madrasserna vi har är riktigt bra, förutom att sängen är alldeles för smal. Om vi hade varit smarta i tiderna hade vi satsat på en 240 cm bred säng istället för ynkliga 160 cm, som inte alls räcker för vår familj. De nattliga vandringarna från barnsängarna till vår säng håller fortsättningsvis på här hos oss. Som tur har vi en bekväm soffa som man kan emigrera till då sparkarna börjar störa alltför mycket.

Väggarna är målade med Kalklitirs nyans san saccaria. Vågar man säga högt något negativt om kalkfärg? Jag storgillar nog nyansen, ytan och mattheten, men kan dock konstatera att det inte är en färg för oss. Det blir alltför lätt märken av fingrar eller möbler som skrapar och det går inte att torka bort. Så i något skede blir det nog att måla om sovrumsväggarna med nån annan mindre ömtålig färg.


Vaihdoin tänään lakanat ja otin samalla esille viime talvena kutomani paksun villaviltin kesäsäilöstä. Ei kestänyt montaakaan sekuntia ennenkuin Fanny tajusi että hänen lempparivilttinsä oli ilmestynyt takaisin.

Haluaisin makuuhuoneeseen jotain muutosta. Olen pitkään miettinyt jonkinlaista sängynpäätyä, mutten ole osannut päättää mitä haluan. Luulen että päädymme jonkinlaiseen DIY viritelmään kuusivanerista, jos emme satsaa AVAroomin sänkyyn. Meillä on ihan hyvät patjat, paitsi että sänky on aivan liian kapea. Jos olisimme aikoinaan olleet fiksuja, olisimme investoineet 240 cm leveään vuoteeseen 160 cm sijasta, joka on aivan liian kapea meidän perheelle. Yölliset vaellukset lasten sängyistä meidän sänkyyn kun ovat edelleen jokaöistä arkea. Onneksi meillä on olohuoneessa mukava sohva, jolle voi livahtaa pakoon.

Seinät on maalattu Kalklitirin sävyllä san saccaria. Uskaltaako kalkkimaalista sanoa jotain negatiivista ääneen? Täysmatta pinta ja sävy ovat kivoja, mutta tosiasia on, että tämä ei ole oikea maali meille. Pinta on aivan liian herkkä jäljille sormista tai huonekaluista. Joten jossain vaiheessa on kyllä tarkoitus maalata makuuhuoneen seinät jollain vähemmän herkällä maalilla.

Tacksamheten och tavlan.

wp-9674wp-9659 wp-9676wp-9662 wp-9667 wp-9670

Idag är ännu en dag då jag känner djup tacksamhet är över mitt liv just nu: vi har det bra. Vi är en familj med tre barn som gillar sin skola, förskola och dagis samt två vuxna som storgillar sina respektive jobb. Vår vardag fungerar helt enkelt.

Men också små detaljer gör mig lycklig: att vi fick upp tavlan som svärmor målat, att det även idag blev en solig höstdag, att jag fick ha en lugn kaffestund helt för mig själv och att det blev ännu en sista stor blombukett från egen gård.

Jag brukar dagligen ägna en tanke åt allt som är bra i mitt liv. Jag tar inget för givet.


Tänään on taas päivä, jolloin tunnen syvää kiitollisuutta elämääni kohtaan juuri nyt: meillä on kaikki hyvin. Perheen kolme lasta viihtyvät koulussa, esikoulussa ja päiväkodissa, sekä aikuiset nauttivat suuresti työpäivistään. Arki yksinkertaisesti toimii.

Myös pienet yksityiskohdat tekevät minut onnelliseksi: saimme ripustettua anopin maalaaman taulun seinälle, tänäänkin oli aurinkoinen syyspäivä, sain nauttia kiireettömän hiljaisen kahvitauon ihan itsekseni, ja sain kerättyä takapihalta vielä yhden ison kukkakimpun.

Suon päivittäin ajatuksen kaikelle mikä on hyvää elämässäni juuri nyt. En pidä mitään itsestään selvänä.

Att måla golv med kakelfärg.

img_9123 Före: lilla korridoren mellan Leias rum och lekrummet. Den randiga dörren leder genom ett vindfång ut på bakgården. Vi gillade inte kombinationen av plattornas färg, det diagonala mönstret och fogarna som inte blev rena vad man än provade.

wp-9307 Efter: ett par lager grå kakelfärg. Nytt golv och tydligen nytt gungsätt.

(Ja, ringarna är i mycket aktivt bruk även hos oss.)wp-9314

Jag använde mig av v33 kakelmålfärg, som finns i fem olika nyanser och fås från järnaffären. Golvet skulle först tvättas ordentligt först med målartvätt och sen med deras egna förbehandlingsämne. Sen var det bara att måla två lager med färg. Tre timmar skulle golvet torka mellan lagren och tolv timmar efter det andra lagret. Ett ganska snabbt och lätt projekt.

wp-9322 Målfärgen har hållts bra under de tre månader vi haft det. I något skede blir det att göra något större projekt åt golvet i hela övre våningen, men tills dess är jag helt nöjd med detta snabbfix. Ytan på parketten under matbordet (nere i högra hörnet på bilden) är mycket slitet. Kan det månne finnas ett samband mellan slitaget och faktumet att barnmatstolens plats alltid varit just där och alla våra barn har vid tidig ålder krävt att få äta själva?

wp-9325

Annat som skall bytas ut är duschdraperitavlan. Det är den svartvita målningen som syntes i inlägget från lördagen som skall hängas upp här istället. Lite förändringar sker både här och där. Lite i taget.


Pikkukäytävä Leian huoneen ja leikkihuoneen välissä sai loppukeväästä kasvonkohotuksen v33 kaakelimaalilla. Maalaus oli aika helppo ja nopea projekti. Lattia piti ensin pestä ja esikäsitellä kaksi kertaa, jonka jälkeen maalia levitettiin kaksi kerrrosta. Ja välissä aina odoteltiin kuivumista.  

Kolmen kuukauden käyttökokemuksella voi sanoa että maali on pysynyt lattiassa hyvin. Jossain vaiheessa on tarkoitus tehdä suurempi lattiaremontti koko yläkertaan, mutta siihen asti tämä pikaratkaisu toimii hyvin.  Parketin pinta on paikoitellen hyvin kulunut (kuten näkyy kuvassa ruokapöydän alla. Siinä kohtaa meillä on aina ollut syöttötuolin paikka. Syy-seuraus lienee selvä. 
Pilkullinen suihkuverhotaulu saa myös poistua uuden tieltä. Seinälle on tulossa mustavalkoinen maalaus, joka näkyi lauantain postauksessa.

(Kyllä, voimistelurenkaat ovat erittäin aktiivisessa käytössä myös meillä.)

Äppel päppel miniäppel.

wp-9641wp-9628 wp-9643 wp-9647

Före söndagens lunch försöker vi alltid få in lite trädgårdsfix. Så även idag. Gräset blev klippt för sista gången i år (antar jag) och de ledsna sommarblommorna blev utbytta mot ljung. Vårt lilla äppelträd på backen har haft rekordmycket äppel i år. Nu gäller det bara att hitta ett äppelmosrecept där äpplena inte behöver skalas före. Äpplena är nämligen jättesmå till storleken.

Den svarta skålen av aluminium är från Ikeas nya ”Svärtan” serie.


Sunnuntaisin pyrimme aina tekemään vähän puutarhahommia ennen lounasta. Niin myös tänään. Ruoho leikattiin (luultavasti) tämän syksyn viimeisen kerran, ja väsähtäneet kesäkukat korvattiin kanervilla ja Eerikoilla. Pienempi omenapuumme on tuottanut tänä vuonna ennätyssadon. Nyt täytyy vain löytää joku omenahillo resepti joka ei vaadi omenoiden kuorimista. Nämä omenat kun ovat kooltaan ihan pikkuruisia.

Musta alumiininen kulho on Ikean uudesta ”Svärtan” sarjasta.

Lundia & Leimu.

wp-9116

En regnig dag i början av sommaren bar jag hem denna lilla lundiahylla från återvinningscentralen i Finno (min favoritinredningsaffär efter Illums Bolighus i Köpenhamn). Tanken var att måla den svart direkt vädret blev bättre. I slutet av augusti väntade hyllan fortfarande snällt i uteförrådet. Väntan blev lång, inte på grund av sommarens väder, utan på grund av min lathet. Tur det, för nu kom jag på att jag egentligen inte alls vill måla den utan istället behålla den ursprungliga lite gulnade träytan. Jag tycker att trät är en fin kontrast mot de blanka vita skåpen. Om hyllan var större tror jag nog att den inte fått behålla sitt ursprungsskick, utan då skulle den nog ha fått ett par lager färg på sig precis som Hanna gjort med sin lundiahylla i barnens rum. Snygg förvandling där.wp-9621

Hyllan fick plats i vårt vardagsrum/hemmakontor/pianorum. Sakerna i och på hyllan söker ännu sina platser och tavlorna väntar på att bli upphängda som nånslags kollage ovanför, men de lär nog vänta en stund till. Jag har nämligen märkt att ju mer inredningsrelaterade jobb jag gör, desto längre tar det att jag får till stånd något i vårt eget hem. Skomakarens barn har inga skor eller hur var det nu igen.

wp-9622

På hyllan står en ny familjemedlem, en 38 cm hög skönhet i glas och betong (jag är svag för lampor, jag vet, men här i mörka norden är det svårt att ha för många ljuskällor i ett rum, eller hur!?). Det är Iittalas Leimu, designad av Magnus Pettersen och tillverkad här i Finland. Denhär lampan har jag velat ha ända sedan den kom på marknaden för ett par år sedan. Då lovade jag mig själv att jag skulle få den ”sen” när barnen är större och sannolikheten minskar att nån skuffar ner den eller drar i sladden så att den faller i golvet och går i tusen bitar.

Nu när lampan var på ordentlig rea slog det mig att ”sen” ju egentligen är här redan. Barnen är större och egentligen går det helt emot min filosofi att tänka ”sen, när…”, för vi vet aldrig vad framtiden för med sig. Dessutom har vi faktist hemförsäkring.

Nu när jag skrivit såhär lär jag väl själv dra ner hela skrället i golvet nån dag.


Sateisenä päivänä kesäkuussa kannoin pienen lundiahyllyn kotiin Kierrätyskeskuksesta. tarkoitus oli maalata se mustaksi heti kun säät sallisivat. Elokuun lopussa tajusin että hylly nököttää edelleen hylättynä ja yksinäisenä varastossa. Koska kesä ja laiskuus.  

Hyvä niin, koska maku oli muuttunut enkä enää halunnut maalata koko hyllyä, vaan halusin pitää alkuperäisen kellahtaneen puupinnan sellaisenaan. Minusta se on kiva kontrasti kiiltäviä valkoisia kaappeja vastaan. Hylly asustaa olohuoneessa / kotitoimistossa / pianohuoneessa. Tavarat hyllyillä ja sen päällä hakevat vielä paikkojansa ja taulut odottavat seinälle pääsyä, mutta olen huomannut että mitä enemmän sisustukseen liittyviä töitä teen, sitä kauemmin kestää sisustusjutut omassa kodissa. Suutarin lapsilla ei ole kenkiä, vai miten se nyt meni.

Hyllyn päällä seisoo uusi perheenjäsenemme, 38 cm korkea kaunotar lasista ja betonista.  Magnus Pettersenin suunnittelema Leimu (Iittala) valmistetaan Suomessa ja se on ollut toivelistallani siitä lähtien kun se tuli markkinoille. Olen vain ajatellut että isot lasiset lamput ja pienet lapset eivät välttämättä ole se paras mahdollinen kombinaatio. No nyt lapset ovat isompia ja onhan meillä tosiaan kotivakuutuskin olemassa jos joku lapsi, kissa tai todennäköisimmin minä itse vedän koko hässäkän lattiaan.